Alla dessa dagar...

Det är en konst som jag behärskar mycket väl, vilket jag faktiskt är väldigt glad för! Även om det kan vara så extremt att jag inte vaknar för jordbävningar eller brandlarm (ja båda har hänt ;)) Att jag kallar det konst beror på att inte alla har denna merit medfödd. En av dem är min käre sambo! Den stackaren.. Medan jag sussar söt vaknar han av att Bella sitter och piper och vill ut eller att Fia helt plötsligt har fått för sig att "nu är det lekdags" och därmed går runt och slår svansen i väggen, sängen, byrån -allt som är i vägen! I natt provade vi med att Fia fick sova i köket. Jag somnade med ett hjärtskärande gnyende i öronen (okej såå farligt var det inte, men det var ju såååå synd om min fis) I alla fall så hade Andreas vaknat i morse av att hon satt och pep, och då kan jag tänka mig att det var mer hjärtskärande. Men jag vet inte.. jag sov ju!